Nåja riktigt så illa är det faktiskt inte. Och på fötterna har jag dessutom. Familjens exil i Borås börjar närma sig sitt slut. På måndag packar dom ihop sina ozonfoggare och transmogrifieringsapparatur. Kanske tar de gnomen med sig, som de installerat på ovanvåningen också, det vet man aldrig. Men resultatet bör bli detsamma. Lägenheten är åter beboelig, dessutom fri från mögel och därmed faktiskt 100 gånger bättre än den var, redan innan det stora läckaget.
Och även om jag längtar innerligt efter det egna hemmet så känns den kommande helgen som riktigt spännande. Borås går inte av för hackor faktiskt. Vilket vi aldrig hade märkt om vi inte hade bosatt oss här ett par veckor.
På lördag är det vernissage med titeln Helvete där bland annat verk av Roj Friberg ställs ut. Inget som man bör missa om ni frågar mig.
HELVETE 28 januari – 1 april
Välkommen till en utställning där konsten är ömsom het och flammande vild, ömsom intensivt djupborrande ned till smärtpunkten. Helvete handlar om det mörker som konsten ständigt återkommer till, från det romantiska 1800-talsmåleriet till vår egen svenska och internationella samtidskonst.
Konstnärer: Tracey Moffatt, Francisco de Goya, Glenn Brown, Sun Xun, Dick Bengtsson, Sten Eklund, Maria Miesenberger, Cindy Sherman, Roj Friberg, Marcus Larson, Petter Zennström, Hans Jörgen Johansen, PO Ultvedt och Ann Böttcher.
Curatorer: Mårten Castenfors och Douglas Feuk
Och när man tror att det räckte där så ställs det ut igen, en utställning som heter Svart ljus…
SVART LJUS 4 februari – 1 april
En utställning om det mörka ljuset, den inre svärtan, det ockulta och den mörka materien.
Teckningar, fotografier, installationer, ljud och filmer av Freddie Wadling, Leif Elggren, Annika von Hausswolff, Per Svensson, Ulrich Hillebrand, Lotta Antonsson och Henrik Rylander. Sju konstnärer med ett förflutet i kretsen kring skivbolagen Radium 226.05 och Firework Edition under 80 talet. I utställningen presenteras både tidiga och nyproducerade verk, vissa verk har aldrig tidigare visats publikt.
Vernissage med skiv- och katalogrelease den 4 Februari 2012 kl. 13.00. Konstnärerna medverkar på vernissagen.
Att Freddie Wadling medverkar gör det ju givet på sitt alldeles egna vis. Borås levererar!
Där mellan skogspromenader, snö och pulkaåkning och allmänt byggkaos har jag däremot inte fått skriva speciellt mycket. Men läst har jag gjort. Sedan vi åkte till Borås har jag plöjt:
A storm of swords – George R R Martin
A feast of crows – George R R Martin
Bara sedan solen sjunkit – Johanna Sinisalo
Revolvermannen (del 1 i det mörka tornet) – Stephen King
De tre blir dragna (del 2 i det mörka tornet) – Stephen King
De öde landen (del 3 i det mörka tornet) – Stephen King
Mr Martins böcker har jag länge hållt på backburner för att slippa väntetiden mellan böckerna, men till sist kunde jag inte hålla mig längre och läste dom jag hade hunnit köpa in. En del kvar, men jag tror den får vänta lite till. Dels kände jag att del två av del tre var seriens sämsta del förutom mot slutet. Ni som läst förstår nog precis vad jag menar. Insåg att jag inte alls tycker som jag skrev. Det ska ju såklart vara A feast for crows som är seriens hitintills svagaste del. Och det beror ju främst på att A storm of swords tog de vändningar som den gjorde. Däremot tyckte jag det var skönt att slippa Danaerys helt i A feast for crows för jag tycker verkligen att det plotspåret, med alla löften om saker som komma skall, är bokseriens tröttaste. Men det lär ju arta sig när plotlinjerna närmar sig mer.
/* Och med den meningen inser jag att jag hanterar Danaerys som alla andra gör i Westeros, med visst intresse men viftar bort det som lättvindiga rykten från södern. */
Reflektioner kring det mörka tornet och Johanna Sinisalos bara sedan solen sjunkit får jag återkomma till senare. Nu kallar dottern så mörka torn och dunkla drömmar får ge vika för Makka Pakka, eller Beelsebub som jag väljer att kalla henne.
Mot “I drömmarnas trädgård”
