”Mina andra kurragömmakompisar var fullt upptagna med att pilla på scenariot ”En pakt av ånga” och jag funderade på om dom hade glömt bort att leta reda på mig. Boloch måste ju ha räknat klart för länge sedan. Eller hade han glömt hur man räknar till hundra? Ångesten slog sitt grepp om mig. Jag blev förtvivlad. Ska jag sitta här och vänta eller ska jag hitta på något annat? Jag visste varken ut eller in. Att åka på ett konvent utan mina kumpaner var inget jag såg framemot. Som tur var så hade dom inkluderat mig i sina planer. Då GothCon verkar lida av kronisk spelledarbrist så tänkte dom lurigt nog rekrytera mig som lekledare. Jisses. Jag hade ju inte varit spelledare på tre år… Hur skulle det gå?…” – hemingway
Upplägg:
Ett konvent är som dom flesta vet ett arrangemang som går ut på att vara vaken så länge som möjligt, bli irriterad på ”dom andra nördarna” (helt utan någon som helst självinsikt) och fundera på vad som årets hype. I år var det enligt boningen zombies som inte var riktiga zombies. Men jag vet bättre. Det var piratbåtar i kreditkortsformat som var ”the shit”. Dessa båtar inköptes i något som i kortspelsvängen kallas för ”boostrar”. Alltså en liten ogenomskinlig påse som innheåller olika kort av varierande sällsynthetsgrad.
Konventet GothCon går av stapeln på en skola, Hvitfeldtska gymnasiet, i Göteborg som blev rikskändis sommaren 2001. Detta för att polisen tyckte det var en bra idé att spontant placera en containermur runt hela bygget. Sen lät dom folk, även kallade terrorister, med livet som insats hoppa ner från dessa containrar samtidigt som polisen fick tillfälle att öva på njurslag med sina fina batonger. Oj. Tillbaka till själva konventet:
Det är väldigt viktgit att definera vad man håller på med när man är på ett konvent. Är man en flummig friformare så ska man genast veta sin plats. Hobbyns grund är tärningsrullande och regelböcker i bibelformat. Om detta upplyser mig en stor skäggig skåning. Jag såg honom senare med en påse som innehöll tre stycken EON-boxar.
Det finns alltså några vattentäta skott som man med livet som insats kan försöka forcera. Antingen är man där för att spela rollspel. Eller så ska man leka dockteater med miniatyrer vars värde utan tvekan skulle kunna lösa mindre staters skuldproblem. Fast mest marginaliserade är nog kortspelarna. Dessa självständiga ekosystem som vandrar omkring som zombies på sin egen våning. Dom har till och med en egen knapp som med brutal precision avslöjar varför dom är där. En knapp som urskiljer dom från mängden. Tyskland 33 någon? Men dom verkar må rätt bra ändå.
Och vad i hela friden gjorde jag där då?
Mina kamrater i Kurragömmaklubben hade under årets om gått konstruerat ett scenario och det skulle arrangeras turnering. Hur man nu turneringstävla i rollspel har alltid övergått mitt förstånd men det har visst alltid varit så på konvent. Då jag av tradition brukar besöka GothCon så tog jag även tillfället i akt att spelleda nämda scenario. Detta brukar vara en god affär då konventet i sin strävan efter att alla ska få spela det dom anmält sig till ger tillbaka entrepengen till dom som leder tre pass. Finemang. Som fattig student så är det ju jättebra. Dessutom har jag lite tid över till att spela saker som vi helt odemokratiskt kommer överens om i laget. Boloch och DarkFaerie tittar i foldern och väljer ut några grejer som dom tycker verkar bra. Perfekt. Då slipper jag engagera mig vilket passar mig utmärkt.
Jag hade alltså lovat att spelleda tre pass. Hur gick det då? Jo för tusan. Som ovan spelledare så tycker jag nog att jag gjorde ett hyffsat jobb. Första gruppen var lite osäker och grabbig men kom in det hela bra mot slutet. Den andra gruppen fick tyvär avbryta på grund av något kärlekstrubbel men dom körde på bra så länge dom orkade. Och mördarpasset på söndagen förgylldes av två halva lag som slogs ihop till ett. Detta kunde gått dåligt då folk som inte känner varandra inte vågar spela ut ordentligt. Men nu gick det väldigt bra. Antagligen för att dom inte kände varandra och vågade spela ut ordentligt.
Jag och övriga Kurragömmaklubben, förstås, skulle spela något som hette ”Den bittra brunnen i Kandra”. Det var väl sådär. Ett Drakar och Demoner Expert scenario där karaktärerna bestod av ett rollformulär med siffror. Respekt. Jag upplevde det som ett väldigt fantasilöst scenario utan några skruvar på plotten överhuvudtaget. Vi missade säkert saker att spela på men det kändes som att hade inte vi försökt spela våra karaktärer såpass mycket som vi gjorde hade vi kunnat springa igenom det hela på en kvart. Och var fanns drivkraften för kraktärerna? Men det är ändå Expert och därför gillar jag det ändå på något sätt.
Det andra inbokade spelpasset gick under namnet L’espace Noir. Det visade sig vara tv-serien Rederiet i rymden. Jag fick spela en ung säkerhetsvakt med starka oidipuskomplex. Eller var det bara något jag fick för mig? I vilket fall som helst så tror jag att vår upplevelse vann på att vi hade konstruktören som spelledare. Jag har haft turen tidigare att få det upplägget och en session vinner väldigt mycket på att den som leder är bekväm med materialet. Summan av kardemumman blev i alla fall att vi hade skojigt och att Tez ännu en gång fick spela en japanskflickandriod. Vi fick även pris för bästa detektivarbete då vi tydligen var väldigt kvicka att lösa själva mysteriet. Kul och spelvärt.
Den övriga tiden tillbringade jag med sådant man gör på konvent. Man går i trappor. Dricker kaffe. Filosoferar fram sjuka spelkoncept. Går lite mer i trappor. Spelar något brädspel. Dricker lite kaffe. Låter bli att sova. Ja. Ni kan konceptet.
Årets hit var alltså det där piratsamlarkortkinderäggspelet. Det var kul och snyggt. Jag har även blivit upplyst om att det finns några bra moddar på reglerna så att det blir spelbart också. Inte illa.
Årets överaskning måste däremot gå till ”DooM”. Brädspelet alltså. Det har allt som dataditot inte har. Riktigt rolig space hulk klon vars enda egentliga brist är att det heter just Doom. Vi kröp upp i ett hörn och gav oss blanka fan på att sätta oss in i det och det gick förvånansvärt bra. Sen att jag drog ner en hiskelig massa kills gjorde ju inte saken sämre.
Och slutligen: Var det något att ha då?
Ja för tusan. Att låta bli att åka på GothCon när man ändå bor i stan måste ses som ett generalfel. Det finns inga anledningar att stanna hemma. Organisationen känns sådär lagom kaosartad så om man inte har något annat att göra kan man ju alltid hänga utanför expeditionen och vänta på att hela arrangemanget ska braka ihop under sin egen tyng. Det har inte inträffat någon gång hittils vad jag vet men dom i vita skjortor kanske bara är bra på att dölja det. Det är ett stort arrangemang och jag är ärligt full av beundran inför det faktum att det alltid blir såpass bra som det är. Jag kan tänka mig en massa saker som kan gå åt helvete under en helg med sextonhundra nördar inblandade. Antingev är vi ett beskedligt folk som håller oss på mattan eller så är konvenstaben allierade med mörka makter.
Några lärdomar till nästa år:
1: Madrass. Jag har sagt det i flera år nu. Nästa år ska madrassen med. Men av någon konstig anledning blir det inte så.
2: Sömn. Jag har sagt det i flera år nu. Nästa år ska det sovas mer. Men av någon konstig anledning blir det inte så.
3: Mat. Jag har sagt det i flera år nu. Nästa år ska det ätas bättre. Men av någon konstig anledning blir det inte så.
Lämna en kommentar