Kanske väntar bara hennes arvtagare på att sända ut nya drönare över världen och få oss att bli viljelösa slavar i Brandtmeisters nya regim.

Är det kanske dags för uppföljaren som ger alla svar?

Men, vi har påbörjat spåna på ett nytt scenario som kan komma att innehålla både tentakler och dialekter. Dessutom finns ett gammalt projekt som ligger och puttrar. Ett rymdepos av stora mått. Den tekniska biten har agerat bromskloss länge nu, men förhoppning finns fortfarande att det ska bli verklighet på ett konvent nära dig.

Du som läser kan nog också tacka Jenny. För säkerhets skull.

KurragömmaKlubben har landat. Årets gothcon var kanske det mest kaotiska någonsin. I alla fall för mig. Planen att spendera påsken som vanligt på konvent fick plötsligt konkurrens. Så i någon slags feberyr tanke om att klara av både påsk (på riktigt, sån med ägg ni vet) och födelsedag och konvent smiddes en plan. En galen plan…

Jag skulle färdas, snabbare än ljuset, mellan Prässebo och Göteborg. Och det resulterade i en resa i tid och rum och gav mig möjlighet att både njuta av solen, grilla, hänga i både stor och lillstugan, konventa och hinna med att sitta vid stora påskbrasan på lördagkväll… helt underbart.

Inför konventet startades sena speltester och det reviderades in i det sista. Från början fanns inga garderober i 4 plus styrman, fundera på den ni… och dom kom inte in i skriven form i scenariot förrän riktigt riktigt sent. Jag ber om ursäkt till alla spelledare som fick slutrevisionen lite för nära konventet. Men det gick ju bra i alla fall som tur var.

Riktigt bra om vi ska tolka de mail och kommentarer vi fått efteråt.

Och en stor eloge till alla spelare som verkligen lekte loss med konceptet och gjorde våra spelpass helt underbara.

Jag har lärt mig ett par saker i alla fall. Dels att inte försöka skriva storscenario helt själv. Och om jag nu får för mig att försöka mig på det så ska jag verkligen inte skriva ett scenario med 24 karaktärer i och med krav på extra spelledare.

Men om jag nu får för mig att göra det också, så ska jag i alla fall inte dessutom arrangera charader som en liten extra grej.

Men med den visheten upptäckt och nedtecknad så måste jag ändå säga att årets GothCon var det bästa hitintills. Det innehöll det mesta.
Underbart väder, för mycket kaffe, vånda inför arrangemang, spelledarsamlingar och överförvirrade spelarsamlingar. Och så spel såklart.

Visserligen inget tungt brädspel med 500 plastbitar i som man försöker spela i en trappuppgång klockan sjukt sent… men vi fick spelat westernfigurspel, irra omkring i en källare, hitta toaletter som skulle kunnat funka för ett mr Donkey 2 och pratat om märkliga scenarioideér. En del bättre än andra såklart.

En stackars deltagare blev bortglömd i the void lite för länge, ber om ursäkt för det.
Och tack hela publiken för att ni, som de kultister ni är, valfritt och utan större tandagnissel faktiskt lommade in bakom stora draperiet i aulan.

Vi hade superskoj.

Synd bara att det ska vara så kort varje gång.

Alla handouts som är ett absolut måste är klara. Det är skönt. Nu är det bara alla dom där extrasakerna jag vill fixa. Måste sy en tentakel (jo på riktigt) fast inte till 4 plus… och så måste jag göra biljetter.

Det råkar inte vara någon som har en extra tentakel över?

Och ni. ingen paniklösning, nu får vi ta det lugnt.

Alla talar konstigt!

Vill ni se oss någonstans?
Tycker ni att vi borde skriva ett scenario om gamla sockar?
Är det sant att Love alltid spelar mördarandroid?

Berätta för oss, vi vill veta.

Jag är en av dem som innerligt känner att det finns ett tomrum efter Firefly. En serie som fick mig att återupptäcka Sci-Fi som något bra, istället för all ost och barnvänliga figurer man matats med de senaste åren. Gav mig i kast med att läsa lite om Serenity, Rollspelet och blev glatt överraskad. Jag har inte köpt ett nytt system på år och dar. Och sällan används system om man absolut inte måste. Ja för alla vet väl att CoC och WFRP inte går att spela utan tärningar? det är ju liksom essensen, och det är bra…

Hur Serenity står sig vet jag inte, eftersom jag ännu inte tittat närmare på hur upplägget är, men det fanns ett par saker jag gillade vid första ögonkastet, konceptet med ett ”karaktärssystem” för skepp känns helt rätt…

Jag lär återkomma med mer tankar kring det här under kommande veckor. Tills vidare får ni hålla till godo med 16 Horsepower, som för tillfället går på repeat i lurarna.

Se mer efter klicket

Man vill skriva en text baklänges, men man orkar inte lista ut hur ordet/meningen/stycket blir.

Lösning:

Klistra in nedanstående tecken först och börja skriv.

‫‬‭‮‪‫‬‭‮҉

Förra året framförde vi i KurragömmaKlubben vår oro inför teknikens utveckling. Och hur teknikens framsteg drev mänskligheten till en ljusnande framtid.
Läste följande på Wired idag:

The MIT design consists of two copper coils. One, attached to the power source, is the sending unit. Rather than send out electromagnetic waves, it fills the space around it with a magnetic field oscillating at a particular frequency. The second copper coil is designed to resonate with that oscillating magnetic field. A copper coil within an oscillating magnetic field generates a current, enough, in MIT’s case, to power a light bulb.

Power transformers make use of something similar, called magnetic induction, to transmit power between coils over short distances. But those coils aren’t designed to resonate with each other. Resonant coupling makes the transfer of energy almost a million times more efficient.

Since the magnetic field doesn’t radiate, most of the power that isn’t picked up by the receiving unit is bound to the originating coil, rather than being lost into the environment. That also means that this system has a limited range, and the smaller the receiver, the smaller that range is.

I wonder how safe living in a magnetic field is?

Jo, det kan vi berätta för dig, för det har vi spunnit en liten berättelse om här. En ångfantastisk matiné i strutsform om teknikens under och kärlekens offer.

Högtravande?

Nej, men fullt av mustascher.